Ämne Progress:

Klassningsplan

Kravet på klassningsplan finns både i SRVSF 2004:7

4 § En verksamhetsutövare skall bedöma var riskområden för explosiv atmosfär kan uppstå. Sådana områden skall indelas i zoner enligt följande.

zon 0 – Område där explosiv atmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.

zon 1 – Område där explosiv atmosfär förväntas förekomma ibland vid normal hantering.

zon 2 – Område där explosiv atmosfär inte förväntas förekomma vid normal hantering men om den ändå gör det, endast har kort varaktighet.

Varje zons utsträckning horisontellt och vertikalt skall bedömas. Det skall också fastställas vilken explosionsgrupp och vilken temperaturklass som gäller för riskområdet.

och AFS 2003:3

11 § Explosionsfarliga områden eller lokaler skall klassas i zoner efter hur ofta explosiv atmosfär uppstår och hur länge denna varar. Områden med sådana zoner skall märkas med skyltar.

Klassning skall vara utförd enligt gällande europastandard eller på annat sätt som ger minst motsvarande skyddsnivå. Sådan klassning skall vara dokumenterad och utmärkt i särskilt dokument. Om den explosiva atmosfären avviker från normalt tryck, temperatur eller luftsammansättning skall detta särskilt anges.

Zon 0 och zon 20 – Område där explosiv atmosfär förekommer ständigt, långvarigt eller ofta.

Zon 1 och zon 21 – Område där explosiv atmosfär förväntas förekomma vid normal hantering.

Zon 2 och zon 22 – Område där explosiv atmosfär inte förväntas förekomma vid normal hantering men, när den ändå gör det, endast har kort varaktighet.

SEK (Svensk Elstandard) Handbok 426 bygger på internationell och europeisk standard, EN 600709-10-1, för klassning av explosionsfarliga områden. Den ger instruktioner för hur klassningsplaner upprättas.

Exempelritningar och definintioner visas på bilderna som följer:

Ritningen till klassningsplanen består av en planritning över lokalen där de olika zonernas utbredningsområdet ritas in.

Exempelområden där explosiv atmosfär kan uppstå är vid fyllning och tömning av maskiner, ovanför ytan i cisterner och invallningar, vid lassning, lossning, tappning, provtagning. oljeavskiljare, pumpar, avluftningar, manluckor, ventilbrunnar, fjärrstyrda ventiler och pumptätningar.

”G” avser gas, ånga eller dimma. Om utrustningen är märkt ”D” är den avsedd för områden med risk för dammexplosioner.
Utrustningen är också märkt med temperaturklass och explosionsgrupp som avgör vilka ämnen den kan användas för.
Utöver detta finns en rad andra märkningar. Nedan ser vi ett exempel på hur en utrustning kan vara märkt. Sen följer exempel på några olika ämnens temeraturklass och explosionsgrupp.

På MSB:S webbsida finns en handbok som stöd för hur man tillämpar kraven i  SRVFS 2004:7

Scroll to Top